Recension publicerad i Dala-Demokraten 14 september
Varat och varan - prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan av Kajsa Ekis Ekman
Kan man avgöra prostitutionens vara eller icke-vara med det enkla argumentet att det är upp till var och en att bestämma vad man ska göra med sin kropp – oavsett om det är att sälja sex eller låna ut sin livmoder till barnlösa föräldrar och bli surrogatmor?
I Varat och varan kritiserar Kajsa Ekis Ekman trenden hos diverse debattörer att påtala prostitution som sexarbete och surrogatmödraskap en affärsöverenskommelse, bara man lyckas omvända maktbegreppen till sin fördel. ”Jag säljer min kropp av egen vilja, jag tjänar pengar, älskar sex och är inte förtryckt av män som köper sex utan av feminister och politiker”. Så kan man snabbt sammanfatta sexarbetarnas berättelser i Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister (2006) som sopade banan med den enligt Östergren sexualfientliga kvinnosynen som färgar dagens politik och feministiska organisationer. Då hade hon rätt, jag njöt av bokens uppgörelse med horstigmatisering och porrförbud för tjejer. Men var det allt? Är det så enkelt, att med kvinnors rätt att sälja sex försvinner stigman och ojämlikhet?
Istället för att diskutera sexköpslagens vara eller icke vara går Ekis Ekman direkt på kärnfrågan om (kvinno)kroppen och dess funktioner ska vara förhandlingsbara varor, till för att uppfylla andras behov? Svaret är inte självklart och varierar så klart beroende på vem man frågar. Det som är intressant är att fråga sig när mäns och barnlösa människors behov omvandlades till varje kvinnas rättighet att sälja sin kropp eller livmoder, som om det vore kvinnans behov som uppfylldes och inte tvärtom. Det handlar om en kvinnosyn, som står över frågan om kommersialisering – där kvinnans kropp blir en funktion som kan köpas.
Det kanske låter som en utnött argument som drar alla kvinnor över en kam och utmålar dem som offer för patriarkatet, men jag skulle säga att ingen undkommer offerrollen i den meningen. Vi lever alla under samma strukturer, ändå är det till 98 procent män som köper kvinnor och inte tvärtom. Ett faktum som inte motsvarar den ekonomiska fördelningen, som många menar är den universella nyckeln till jämlikhet. Lösningen sitter kanske inte endast i resursfördelningen, utan i hur vi ser på varandra som människor. Män köper de facto kvinnors kroppar och får störst ekonomisk utdelning av det och ändå försvarar kvinnor (och män) rätten att göra det med feministiska och liberala argument, hur gick det till?
Ekis Ekman hittar svaren hos lobbygrupper och löst grundade uppfattningar hos debattörer att marknadsfrihet är lika med jämlikhet. Marx citeras flitigt och författaren kopplar ihop hans teorier om industriarbetarens alienation från sin mänsklighet med hur kvinnor i prostitution och surrogatmödraskap ser sin kropp som en funktion eller vara istället för en del av jaget. Och det är den intressantaste diskussionen i boken. Det handlar om synen på den delade människan, uppdelningen mellan kropp och själ – ett urgammalt arv efter antikens filosofer. De menade att kroppen styrdes av lust och begär, medan förnuftet satt i själen, självaste jaget. Därför var kroppen underställd själen. Att flera av Östergrens intervjuade sexarbetare talar om att de lyckas jobba som prostituerade därför att de lärt sig ”stänga av” kroppen och därmed känslorna, skilja på kropp och jag, problematiseras av Ekis Ekman. Samma mönster finns nämligen hos surrogatmödrarna som citeras i boken. Mammorna distanserar sig känslomässigt från barnet de bär på och lär sig se en del av sin kropp som något avskilt från jaget, varför försäljningen blir möjlig. Många prostituerade påpekar: jag säljer inte mig själv, utan min kropp – vilket ska uppfattas mindre illa eller farligt som att sälja hela sitt jag.
Kajsa Ekis Ekman går också igång på prostitutionsförespråkarnas största triumfkort: fackföreningarna för sexarbetare. De som ska lösa hela prostitutionsvärldens problem, för alla vet väl hur effektiva facket är?! Författaren lyckas dock inte hitta en enda fackförening som fört en facklig strid eller fråga mot en arbetsgivare bland dem som brukar användas som exempel. En stor del av boken handlar också om att dissekera prostitutions- och surrogatmödraskapsförespråkarnas argument och se om de håller för Ekis Ekmans ideala världsbild. Det gör de oftast inte. För visst är det så att författaren har en agenda, att dra ner brallorna på postmoderna vänster- och liberala debattörer och multinationella företag – som man ju måste säga att prostitution och surrogatmödraskap är – och föra kampen för kvinnors rättigheter vidare, förbi 70-talets rödstrumpekärringar och dagens überliberala kvinnoföretagare som helst inte vill kalla sig feminister (och i så fall för säkerhets skull påpeka att de första feministerna var liberala).
Författaren drar sig inte för att göra kvinnans kropp närmast helig, eller så är det jag som med hjälp av egna fördomar och associering till Moder Jord gör det. Hon beskriver dock ingrepp på kvinnor som borde resultera i att kvinnors kroppar fredas för all framtid, i och med berättelsen om de indiska kvinnorna som inte olikt människor i trafficking övervakas och medicineras under surrogatgraviditeten utan laglig rätt att göra abort eller ångra sig efter födseln. Det är surrogatmödrahandel på det mest oetiska och ojämlika planet, som de flesta säkert tar avstånd ifrån – surrogatpåhejare eller ej. Men Ekis Ekman tar även upp andra reflektioner värda att fundera över – människan som leker Gud. Och vem är egentligen Gud(innan), barnets biologiska föräldrar eller kvinnan som bär barnet från ägg till födelse? Varför är det förbjudet med människohandel men på en del håll okej med fosterhandel?
Som diskussionsutkast är Varat och varan perfekt, som objektiv, granskande journalistik hårt vinklad. Men att ta ställning gör inte granskningen mindre värd eller behövd. Varat och varan är som balsam mot det kalla inhamrandet av ord som frihet och individuella val från marknadsliberala debattörer, som om den enda sanningen ligger i kapitalets vågskål.
CECILIA BURMAN
