Leda.
Kliver ur sängen, kramar världen, uppfattar ljus.
Vill stöta bort det men det tvingar sig på. Inta mat i munnen, denna morgon två ägg, ett löskokt och det andra mittemellan. Tvättar underkläder och tre tröjor. Funderar på om jag ska åka någonstans för att kunna läsa lite. Jag måste förstå det jag läser. Analysera, plocka isär språket och se igenom Sartre, Fanon, Cesaire och Said. Vilket muntert gäng. Negritude. Plattityd, bajsa i en låda, vad man kan skåda, inget biter på denna klåda, rimmar som Håkan Hellström, känner mig som en lös söm, vars tråd tappat spänning och mål, jag slingrar mig som en ål. Vill inte läsa. Vill höra porlande skratt, ha solen i ansiktet, klättra på en bergsvägg. Och så ska jag läsa en text från en skärm för att få 7,5 poäng på universitetet. Leda. Människans i särklass bittraste fiende.
/ Bang-Bang
