De outtröttliga - brev från Bilin

För 2 1/2 år sedan deltog jag i samma demonstration. Om 100 år kommer deras kamp stå med i historieböckerna som den envisaste kampen för fred i samma mening som Nelson Mandelas fängelsetid. ANC var terroriststämplade när Mandela satt inne. Remember remember the 29th of November.

ia

Friday, November 29, 2010, Bil'in, Palestine

On the anniversary of the Balfour declaration2.11.1917, faithful Bil'in insist to stay and continue the struggle against the occupation

Today the people in Bil'in were joined by internationals and Israelis to protest against Israel 's illegal Wall that is cutting through the village's farmland. The protesters were carrying posters of Bilin's prisoners , asking for freedom for all political prisoners. The Popular Committee sends their greetings to Adalah N.Y, the New York Campaign for the Boycott of Israel.

The about 100 protesters walked towards the fence dividing Bil'ins land in two, where the Israeli army waited on the other side. People were shouting slogans in Arabic and English, demanding the Wall to fall, and asking Israel to end the occupation. The soldiers responded with large amounts of tear gas, dispersing the group. There was some symbolic stone throwing, and instead of removing themselves from the village's land, the soldiers shot tear gas and threw stun grenades against the young Palestinian boys.An international girl from the peace movement was injured in her nose bu an Israeli tear gas bomb, Many people suffered from inhaling tear gas. The hot tear gas canisters set fire to the olive fields several places, and after a while the fire brigade had to come to put it out.

During the demonstration the soldiers came into the village, lining up in brigades, continuing to shoot tear gas and throw stun grenades. The protesters were forced back into the village.

The Popular Committee was bringing out a message to Adalah New York, which has been campaigning for divestments from Israel 's illegal settlements. The committee expressed that they are thankful for the organization's hard work. Last week, Africa Israel, the flagship company of Israeli billionaire Lev Leviev, announced this week that it is no longer involved in Israeli settlement projects and that it has no plans for future settlement activities.

Among the protesters were two representatives from Michigan Peace Team, who before the demonstration handed over a prize to the Popular Committee of Bil'in. Michigan houses the city with the largest Palestinian population in the United States , and the Palestinian Cultural Committee in Michigan and MPT decided together to give an award to Bil'in. This is meant as recognition of the long struggle against the Wall and the sacrifices they have suffered, including the death of Bassem Abu-Rahma, who was shot and killed during a demonstration last year. The Michigan groups praise Bil'in for their non-violent resistance, and for inspiring other villages to follow their example. The head of the Popular Committee Iyad Burnat and the three other members, Samer Burnat, Basil Monsur, and Haytham al-Khatib represented Bil'in to receive the prize.

Tristessens logik

Leda.

Kliver ur sängen, kramar världen, uppfattar ljus.

Vill stöta bort det men det tvingar sig på. Inta mat i munnen, denna morgon två ägg, ett löskokt och det andra mittemellan. Tvättar underkläder och tre tröjor. Funderar på om jag ska åka någonstans för att kunna läsa lite. Jag måste förstå det jag läser. Analysera, plocka isär språket och se igenom Sartre, Fanon, Cesaire och Said. Vilket muntert gäng. Negritude. Plattityd, bajsa i en låda, vad man kan skåda, inget biter på denna klåda, rimmar som Håkan Hellström, känner mig som en lös söm, vars tråd tappat spänning och mål, jag slingrar mig som en ål. Vill inte läsa. Vill höra porlande skratt, ha solen i ansiktet, klättra på en bergsvägg. Och så ska jag läsa en text från en skärm för att få 7,5 poäng på universitetet. Leda. Människans i särklass bittraste fiende.

/ Bang-Bang

Kvinnokroppen - en handelsvara

Recension publicerad i Dala-Demokraten 14 september

Varat och varan - prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan av Kajsa Ekis Ekman

Kan man avgöra prostitutionens vara eller icke-vara med det enkla argumentet att det är upp till var och en att bestämma vad man ska göra med sin kropp – oavsett om det är att sälja sex eller låna ut sin livmoder till barnlösa föräldrar och bli surrogatmor?

I Varat och varan kritiserar Kajsa Ekis Ekman trenden hos diverse debattörer att påtala prostitution som sexarbete och surrogatmödraskap en affärsöverenskommelse, bara man lyckas omvända maktbegreppen till sin fördel. ”Jag säljer min kropp av egen vilja, jag tjänar pengar, älskar sex och är inte förtryckt av män som köper sex utan av feminister och politiker”. Så kan man snabbt sammanfatta sexarbetarnas berättelser i Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister (2006) som sopade banan med den enligt Östergren sexualfientliga kvinnosynen som färgar dagens politik och feministiska organisationer. Då hade hon rätt, jag njöt av bokens uppgörelse med horstigmatisering och porrförbud för tjejer. Men var det allt? Är det så enkelt, att med kvinnors rätt att sälja sex försvinner stigman och ojämlikhet?

Istället för att diskutera sexköpslagens vara eller icke vara går Ekis Ekman direkt på kärnfrågan om (kvinno)kroppen och dess funktioner ska vara förhandlingsbara varor, till för att uppfylla andras behov? Svaret är inte självklart och varierar så klart beroende på vem man frågar. Det som är intressant är att fråga sig när mäns och barnlösa människors behov omvandlades till varje kvinnas rättighet att sälja sin kropp eller livmoder, som om det vore kvinnans behov som uppfylldes och inte tvärtom. Det handlar om en kvinnosyn, som står över frågan om kommersialisering – där kvinnans kropp blir en funktion som kan köpas.

Det kanske låter som en utnött argument som drar alla kvinnor över en kam och utmålar dem som offer för patriarkatet, men jag skulle säga att ingen undkommer offerrollen i den meningen. Vi lever alla under samma strukturer, ändå är det till 98 procent män som köper kvinnor och inte tvärtom. Ett faktum som inte motsvarar den ekonomiska fördelningen, som många menar är den universella nyckeln till jämlikhet. Lösningen sitter kanske inte endast i resursfördelningen, utan i hur vi ser på varandra som människor. Män köper de facto kvinnors kroppar och får störst ekonomisk utdelning av det och ändå försvarar kvinnor (och män) rätten att göra det med feministiska och liberala argument, hur gick det till?

Ekis Ekman hittar svaren hos lobbygrupper och löst grundade uppfattningar hos debattörer att marknadsfrihet är lika med jämlikhet. Marx citeras flitigt och författaren kopplar ihop hans teorier om industriarbetarens alienation från sin mänsklighet med hur kvinnor i prostitution och surrogatmödraskap ser sin kropp som en funktion eller vara istället för en del av jaget. Och det är den intressantaste diskussionen i boken. Det handlar om synen på den delade människan, uppdelningen mellan kropp och själ – ett urgammalt arv efter antikens filosofer. De menade att kroppen styrdes av lust och begär, medan förnuftet satt i själen, självaste jaget. Därför var kroppen underställd själen. Att flera av Östergrens intervjuade sexarbetare talar om att de lyckas jobba som prostituerade därför att de lärt sig ”stänga av” kroppen och därmed känslorna, skilja på kropp och jag, problematiseras av Ekis Ekman. Samma mönster finns nämligen hos surrogatmödrarna som citeras i boken. Mammorna distanserar sig känslomässigt från barnet de bär på och lär sig se en del av sin kropp som något avskilt från jaget, varför försäljningen blir möjlig. Många prostituerade påpekar: jag säljer inte mig själv, utan min kropp – vilket ska uppfattas mindre illa eller farligt som att sälja hela sitt jag.

Kajsa Ekis Ekman går också igång på prostitutionsförespråkarnas största triumfkort: fackföreningarna för sexarbetare. De som ska lösa hela prostitutionsvärldens problem, för alla vet väl hur effektiva facket är?! Författaren lyckas dock inte hitta en enda fackförening som fört en facklig strid eller fråga mot en arbetsgivare bland dem som brukar användas som exempel. En stor del av boken handlar också om att dissekera prostitutions- och surrogatmödraskapsförespråkarnas argument och se om de håller för Ekis Ekmans ideala världsbild. Det gör de oftast inte. För visst är det så att författaren har en agenda, att dra ner brallorna på postmoderna vänster- och liberala debattörer och multinationella företag – som man ju måste säga att prostitution och surrogatmödraskap är – och föra kampen för kvinnors rättigheter vidare, förbi 70-talets rödstrumpekärringar och dagens überliberala kvinnoföretagare som helst inte vill kalla sig feminister (och i så fall för säkerhets skull påpeka att de första feministerna var liberala).

Författaren drar sig inte för att göra kvinnans kropp närmast helig, eller så är det jag som med hjälp av egna fördomar och associering till Moder Jord gör det. Hon beskriver dock ingrepp på kvinnor som borde resultera i att kvinnors kroppar fredas för all framtid, i och med berättelsen om de indiska kvinnorna som inte olikt människor i trafficking övervakas och medicineras under surrogatgraviditeten utan laglig rätt att göra abort eller ångra sig efter födseln. Det är surrogatmödrahandel på det mest oetiska och ojämlika planet, som de flesta säkert tar avstånd ifrån – surrogatpåhejare eller ej. Men Ekis Ekman tar även upp andra reflektioner värda att fundera över – människan som leker Gud. Och vem är egentligen Gud(innan), barnets biologiska föräldrar eller kvinnan som bär barnet från ägg till födelse? Varför är det förbjudet med människohandel men på en del håll okej med fosterhandel?

Som diskussionsutkast är Varat och varan perfekt, som objektiv, granskande journalistik hårt vinklad. Men att ta ställning gör inte granskningen mindre värd eller behövd. Varat och varan är som balsam mot det kalla inhamrandet av ord som frihet och individuella val från marknadsliberala debattörer, som om den enda sanningen ligger i kapitalets vågskål.

CECILIA BURMAN

Hur platonsk är Platon?

frågade professorn (jag tror han är av den graden) idag.

En jävligt bra fråga att ställa. Hur mycket av mig själv är jag, urstoffet XX döpt till Cecilia? När jag var liten sa jag till min snälla barnvakt att jag inte tyckte om henne för att hon var ful. Jag tittade snett på hennes salta gröt, medan min bror tog två portioner för att vara snäll. Han är snäll. Men jag då? Är jag snäll? Vad är snäll? Varför vill jag vara snäll? Vill jag vara snäll för att jag har förmågan eller för att jag är oförmögen? Vem vill jag vara snäll emot? Kan man rikta snällhet, eller är det inte äkta snällhet om jag kan styra den? Är jag inte dum som inte är snäll mot alla? Om jag bara är snäll mot mig själv, kommer snällheten automatiskt sjunka in i mig som en magisk formel och omforma mig så att jag blir snäll mot andra också. Eller handlar det helt enkelt om naturens lag, den som föds snäll är snäll och vice versa? Man kan ju undra, varför jag är snäll mot alla som ska titta på mig, men dum mot mig själv när jag inser att jag är snäll för andras skull i första hand, eller är det egentligen för mig?! Å vad fan är dumsnäll för slags ord? Det är ju en absolut paradox. Det kan omöjligt finnas någon som är dum för att den är snäll, men om det verkar så kanske det är du som är dum som inte tål andras snällhet. Att vara snäll verkar apjobbigt och ologiskt, eftersom ingen kan skilja på snäll och dum längre.

Smoke me out.

Platon och staten

Platon, en snubbe som trodde på människans formbarhet. Samtidigt det fullkomligt goda.

Platon.

Platon.

Platon.

Fan ta dig Platon. Jag kommer ingenvart med dig.

Valspråk

För ett mänskligare Sverige.

Modernisera Sverige.

Sverige, möjligheternas land.

Mer tid för barnen.

Jag kan inte vänta.

Dunderdumt.

Tillsammans gör vi Sverige till ett föregångsland.

Ge oss Sverige tillbaka!

Alla Sveriges skolor måste få MVG.

Unga ska ha jobb.

Kärnkraft för klimatets skull.

Svenska språket, en nyckel till integration.

Utan Mr.Miyagi ingen Daniel-San, inför lärlingsjobb för unga.

Mer respekt för äldre!

Bort med krånglet, anställ unga.

Håll ihop.

Vi kämpar mot kvinnoförtryck!

Kan du urskilja ditt parti?

Min enda kommentar är av det oslagbara vallöftet "Ett mänskligare Sverige". Göran Hägglund jämför sig med en hyena och går tydligen vinnande ur striden eftersom människan kan känna solidaritet och har lika värde även om man har olika förutsättningar. Snutte... Göran Hägglund har inte fördjupat sig i mänskligheten något vidare om han tycker hyenans jakt på savannen är den grymma motpolen till människans "goda" natur. När jag ser bilden på Göran och hyenan går min sympati märkligt nog till hyenan. Vad det beror på kan jag inte svara på, kanske är det min mänskliga instinkt. För så vitt jag vet, är människan sin egen största fiende. Men i valflosklernas upplopp är alla medel tillåtna. Hihi, i en parallell valkampanj skulle affischen kunna tolkas som ett försök till anti-djur politik. "För ett mänskligare Sverige" rymmer så mycket sprängstoff, så mycket självgodhet. Ut med djuren, människorna först! blir uppföljningen. Människodemokraterna är partiets namn. Om man upprepar orden tillräckligt många gånger tar de form som en idé, en tanke, en sanning. Man blir offer för "inception". Kom igen, ett mänskligare Sverige gynnar ju dig, du människa...

Journalistikens lilla svarta

Jag har köpt en Zoom H2, en digital diktafon. Men den kan jag intervjua folk utan att behöva skriva. Om man bara inte hade levt i teknikens framkant så hade jag lärt mig stenografi. Men som ordet avslöjar är det stenåldersmässigt beteende. Nä, istället blir det detta vidunder: